Västerås Konserthus lördagen den 31:a mars 2012, klockan 15.00
Arrangör: Uruppförandeklubben URUK
Medverkande:
My Eklund, blockflöjt
Girilal Baars, röst, elektronik, theremin
Johannes Thorell, saxofon och elektronik
Martin Jonsson Tibblin, elektronik
Jörgen Pettersson, saxofon
Program:
Shipbreaking — Benjamin D. Taylor (saxofon och elektronik)
Duo för altsaxofoner —Georges Aperghis (två saxofoner)
Two Timing —Girilal Baars (röst och elektronik)
The Little Mohee —Girilal Baars (röst, blockflöjt, theremin och två saxofoner)
Lux Aeterna —Markus Zahnhausen (blockflöjt)
Pas de Deux —Ylva Skoog (blockflöjt och saxofon)
Partial Vacuum Dream #1 — Martin Jonsson Tibblin (saxofon, elgitarr, elektronik)
Lite om de medverkande:
My Eklund, blockfljötist (f. 1978) Har studerat vid Musikhögskolan i Malmö (kandidat), vid ESAME i Portugal (utbytesestudent) och avslutade sin påbyggnadsutbildning/Master vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm jan. 2007. Hon gjorde solist debut 2003 med Hurrabarock orkestern underledning av Peter Spisky och har uruppfört ett stort antal verk (bl.a i Västerås konserthus, Kulturhuset i Stockholm, på Norrlands Opera) både som solist och kammarmusiker. Hon arbetar som frilansmusiker som solist och i olika konstellationer. Är ensembleledare för Kungligt bra Musik samt, renässansduon DuoObstinato, projektet Re (ett samarbete mellan två modeskapare och en nutidamusikensemble), konstnärlig rådgivare till ensemblen KROCK och styrelsemedlem i URUK. www.myeklund.se
Saxofonisten Johannes Thorell är född 1976 och uppvuxen i Skövde. Efter studier i saxofonspel för Leif Jonsson tog han steget vidare till Kungliga musikhögskolan i Stockholm och studier för Christer Johnsson.
Hösten 2000 antogs Johannes till diplomutbildningen vid KMH där han tog sin examen 2002. Sin solistdebut gjorde han med Kungliga Filharmoniska orkestern i Edison Denisovs konsert för altsaxofon och orkester.
2003 presenterades Johannes som "ung svensk solist" vid konsertserien Musik på sörmländska slott och herresäten, och sommaren 2004 utsågs han till Stora Enso Kvarnsvedens ”bruksstipendiat” vilket bl.a. innebar en konsert i Furudals Bruk under festivalen Musik vid Siljan.
Sedan 2008 är Johannes även saxofonlärare vid Det Jyske Musikkonservatorium i Århus. Han är grundare av Scandinavian Saxophone Festival och konsertserien Örebro Län Live.
Girilal Baars är tonsättare, sångare och musiker. Utöver röst, spelar Girilal live-elektronik, theremin, samt ett knippe etniska instrument. Girilal uppträder regelbundet i olika sammanhang i Sverige och Finland, men har även uppträtt i Ryssland, USA, Tuva och runt om i Europa. Girilal har nyligen påbörjat arbetet med sin doktorsavhandling i komposition vid University of Huddersfield.
Under 2011 skapade GB tillsammans med koreografen och dansaren Jukka Korpi föreställningen Kuu nukkuu (Månen sover). Hösten 2011 genomför de en längre turné i Sverige. 2011 skrev och uppförde GB också beställningsverket Lykanthropos i Göteborg, Malmö och Stockholm. GB har 2011 också gjort musiken till dokumentärfilmen After Life av Mervi Junkkonen, om flyktingar som blivit torterade i sina ursprungsländer. Filmen hade premiär i november 2011 vid Copenhagen International Documentary Festival.
Jörgen Pettersson utbildades vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm och erhöll, som förste saxofonist någonsin, skolans solistdiplom med jetong. Han studerade även för professor Jean-Marie Londeix vid Nationalkonservatoriet i Bordeaux där han erhöll Premier Prix.
Idag är Jörgen Pettersson en av de främsta och mest efterfrågade saxofonisterna på den internationella nutida musikscenen. Han medverkar i en mängd konserter och festivaler över hela världen, som solist och i olika samarbetsformer. Han är bl.a. en drivande kraft i Stockholms Saxofonkvartett, KammarensembleN och Ensemble Son. Jörgen bryter ofta och gärna gränser mellan gängse konstarter och har ett nära samarbete inte bara med tonsättare, utan också med koreografer och författare.
Genom ett målmedvetet och nära samarbete med svenska och internationella tonsättare söker han aktivt utveckla repertoaren för sitt instrument. Detta har resulterat i att mer än 500 verk har tillägnats Jörgen Pettersson, såväl solokonserter, elektroakustiska stycken som kammarmusikaliska verk.
Martin Jonsson Tibblin (1975) har skrivit alltifrån rena solostycken till kammaropera och elektronmusik.
Martin kan inte sluta fascineras av det klangliga mötet mellan akustiska instrument och elektronik. "stycket rör sig i gränslandet mellan traditionell instrumentklang, elektroniskt bearbetad instrumentklang och studioproducerade ljud.
Lite om musiken:
Ylva Skog: Pas de Deux för altsax och tenorblockflöjt.
Ca 6 minuter.
Pas de Deux är komponerat för Jörgen Pettersson och Kerstin Frödin som uruppförde stycket 3 april 2008 på Capitol i Stockholm. Pas de Deux är som en pardans där man måste kunna stegen - föra och följa - där båda är likvärdiga och ska ta plats. Klangfärgen i instrumenten är så pass olika, med olika vågformer, att de hörs väl i alla register utan förstärkning. Universitetet för "musik und darstellende kunst" i Wien har i år valt ut Pas de Deux, spelat av Ruth Kerschner och Karin Kimmeswenger, som ett av verken på sin samlingscd.
Martin Jonsson Tibblin: Partial Vacuum Dream #1
Urupförande.
Stycket är för saxofon, gitarr och livestyrd elektronik. Verket är finansierat med medel från Konstnärsnämnden.
Girilal Baars: Two Timing
Ca 14 minuter.
Ett stycke för röst baserat på James Joyce Finnegans’s Wake. Kompositören har krypterat romanens första sidor och ett uppförande är att lönlöst försök att dekryptera texten.
Girilal Baars: The Little Mohee
Urupförande, ca 7 minuter.
Stycket utgår ifrån en gammal folk sång insamlad i USA och utgiven av Alan Lomax i hans samling American Ballads and Folk Songs (1934). Sången handlar om en vit man som träffar en indianflicka. De förälskar sig, men han har en trolovad hemmavid, som han måste återvända till. Väl hemma har hans trolovade bedragit honom och alla andra framstår som tråkiga jämfört med indianflickan och hennes värld. Så han återvänder till det vilda och indianflickan. En påtagligt kolonial text i en post-var-vi-nu-är-idag tolkning.
Benjamin D. Taylor: Shipbreaking
The life expectancy of any large sea vessel is about twenty years. After that time, the rising costs of maintenance and insurance make the ship unprofitable. So where do ships go to die? To the beaches of Chittagong, Bangladesh, where laborers working for iron recycling companies such as PHP (Peace, Happiness, Prosperity) dismantle the giant ships almost entirely by hand. There are no cranes, no lifts, no scaffolding, no hardhats, no jack hammers; just blowtorches and many human hands. This is a powerful example of accomplishing a monumental task with very simple means. The „cutters‰ (those with blow torches) literally cut the ship into large pieces which are then carried on the shoulders of twenty men to nearby trucks. This composition reflects musically on the wonderment of shipbreaking, specifically as portrayed in the photography of Edward Burtynsky. The electronic sounds are derived from recordings of metal: banging, scraping, clanging, grinding, sawing, dropping, hammering, and cutting metal pieces of a variety of shapes and sizes. The intersection of the saxophone and metallic sounds is explored through the use of extended techniques including slap tonguing, altissimo, and multiphonics.
